Vilka är metoderna för uppskattning för att minska socker?

1. Fehlings test:

– Fehlings lösning består av en blandning av kopparsulfat och kaliumnatriumtartrat.

- När ett reducerande socker värms upp i alkaliskt medium med Fehlings lösning, reducerar det koppar(Cu2+) till koppar(Cu+).

- Reduktionen av koppar(II)joner indikeras av bildandet av en röd-orange fällning av koppar(II)oxid (Cu2O).

- Mängden reducerande socker som finns bestäms genom att mäta mängden reducerade kopparjoner, vilket kan kvantifieras kolorimetriskt.

2. Benedikts test:

– Benedicts lösning liknar Fehlings lösning, men den innehåller citratjoner istället för tartratjoner.

– Principen för Benedictus test är densamma som Fehlings test, som innebär reduktion av koppar(II)joner till koppar(II)joner genom att reducera sockerarter.

- Reduktionen indikeras av en färgförändring från blått till grönt, gult, orange och slutligen till en röd fällning av kopparoxid.

- Mängden reducerande socker som finns bestäms genom att observera färgförändringen och jämföra den med en standardfärgkarta.

3. DNS-metod (3,5-dinitrosalicylicsyra):

- DNS-metoden är en kolorimetrisk analys för att reducera sockerarter baserad på reaktionen av reducerande sockerarter med 3,5-dinitrosalicylic acid (DNS) reagens.

- Vid upphettning under sura förhållanden reducerar reducerande sockerarter DNS för att bilda en färgad produkt med maximal absorbans vid 540 nm.

- Intensiteten hos den bildade färgen är proportionell mot koncentrationen av reducerande sockerarter i provet.

- Mängden reducerande socker som finns kvantifieras genom att mäta lösningens absorbans vid 540 nm och jämföra den med en standardkurva.

4. Somogyi-Nelson-metoden:

– Somogyi-Nelson-metoden är en annan kolorimetrisk analys för att reducera sockerarter.

- Det involverar reaktionen av reducerande sockerarter med alkalisk kopparsulfatlösning för att bilda ett koppar-sockerkomplex.

- Detta komplex behandlas sedan med arsenomolybdatreagens, vilket reducerar de komplexbundna kopparjonerna och ger en blåfärgad lösning.

- Mängden reducerande socker som finns närvarande bestäms genom att mäta absorbansen av den blå lösningen vid 520 nm och jämföra den med en standardkurva.

5. Högpresterande vätskekromatografi (HPLC):

– HPLC är en separationsteknik som kan användas för att analysera och kvantifiera reducerande sockerarter i komplexa blandningar.

- Den separerar föreningar baserat på deras kemiska egenskaper och interaktioner med den stationära fasen av kolonnen.

- Reducerande sockerarter kan detekteras och kvantifieras genom att använda brytningsindex (RI) eller ultraviolett-synliga (UV-Vis) detektorer.

- HPLC ger exakt och känslig analys av individuella reducerande sockerarter i prover.

Dessa är några av de vanligaste metoderna för att uppskatta reducerande sockerarter. Valet av metod beror på faktorer som provmatrisen, önskad nivå av noggrannhet och känslighet samt tillgången på instrumentering.