Vilka är de vanligaste metoderna för bestämning av stärkelse i livsmedel?

Flera metoder används vanligtvis för bestämning av stärkelse i livsmedelsprodukter. Här är några av de mycket använda metoderna:

1. Enzymatisk metod:

– Den här metoden går ut på att man använder enzymer för att bryta ner stärkelse till enklare sockerarter, som sedan kan kvantifieras.

– Det vanligaste enzymet för detta ändamål är amyloglukosidas, som hydrolyserar stärkelse till glukos.

- Mängden producerad glukos kan mätas med olika tekniker, såsom kolorimetriska eller enzymatiska analyser.

2. Kolorimetrisk metod:

- Denna metod utnyttjar bildandet av ett färgat komplex mellan stärkelse och ett specifikt färgämne eller reagens.

– En vanlig teknik är jod-stärkelse-reaktionen, där stärkelse reagerar med jod och bildar ett blåsvart komplex.

- Intensiteten på den bildade färgen är proportionell mot stärkelsekoncentrationen och kan mätas med en kolorimeter eller spektrofotometer.

3. Polarimetrisk metod:

– Den här metoden mäter den optiska rotationen av stärkelsemolekyler under polariserat ljus.

- Stärkelsens specifika rotation är en karakteristisk egenskap och kan användas för att bestämma stärkelsekoncentrationen i ett prov.

- Den optiska rotationen mäts med en polarimeter, och stärkelsehalten beräknas utifrån den observerade rotationen.

4. Gravimetrisk metod:

– Denna metod innebär extraktion och utfällning av stärkelse från livsmedelsprodukten, följt av torkning och vägning av den isolerade stärkelsen.

- Stärkelse extraheras vanligtvis med ett lösningsmedel som vatten eller etanol och fälls sedan ut genom att tillsätta ett utfällningsmedel som jod eller triklorättiksyra.

- Den isolerade stärkelsen torkas och vägs och stärkelsehalten beräknas utifrån den vikt som uppnåtts efter torkning.

5. Nära-infraröd spektroskopi (NIR):

– NIR-spektroskopi är en snabb och oförstörande metod för bestämning av stärkelse i livsmedel.

– Den mäter absorptionen av nära-infrarött ljus av stärkelsemolekyler och andra komponenter i provet.

- Stärkelsehalten förutsägs med hjälp av statistiska modeller utvecklade baserat på referensdata och kemometrisk analys.

Valet av metod för stärkelsebestämning i livsmedel beror på faktorer som livsmedelsprovets natur, noggrannhetskrav, tillgänglig instrumentering och önskad grad av specificitet och känslighet.